Som utlandsboende svensk drabbas man då och då, mer eller mindre, oftare eller mer sällan av vad som vanligast kallas hemlängtan. Vi svenskar har dock en stor fördel som varken fransmän, tyskar eller ungrare har. Vi har en plats att gå, när längtan efter lingonsylt, kekschoklad och köttbullar överväldigar oss. IKEA.

Som tur var har jag inte bara nära till IKEA utan jag råkar också ha blivit utrustad med arbetskamrater som gillar IKEA så vi bestämde oss för att ta en tur ut dit! Efter en relativt kort resa med både tunnelbana och Londonbuss (första gången för mig!) så var vi framme vid IKEA - de utlandsboede svenskarnas vallfärdningsplats.

Det var ovant att se alla priser i pund och att gå omkring där med britter, men det var ändå IKEA med svenska böcker i bokhyllorna! Och visst kändes det som Sverige! Passade till och med på att äta sommarens räkmacka - visserligen inte lika stor och somrig som i Stackgrönnan, men ändå nödvändig! Och en delicatoboll blev det visst också!

Såklart blev det några inköp också: en burk lingonsylt, massor med godisremmar (80p per paket!!), ett litet staffli av metall (som numera håller upp ett vykort föreställande altartavlan i den katolska kyrkan i Lido di Jesolo) och två tesilar (tea infusers).

Var det många svenskar där då? Jag hörde faktiskt inte mitt modersmål talas av någon annan än mig själv, men jag är tämligen säker på att alla de som köpte typ ett ton kräftor (och gjorde kön jätteseg) åtminstone måste ha en stark koppling till Sverige, eller vara därifrån. Skulle tro att många av de som var där förmodligen var gifta med engelsmän och därför inte pratade svenska!

Dock fick jag användning av mina svenskakunskaper då jag fick översätta namn på IKEA-sakerna från svenska till engelska för mina kamrater. Populäraste namnet var nog kudden "gosa" som Alice blev förtjust i, och lade till bland de övriga svenska orden jag försöker lära henne (brännäschlorrr).