svenska stenciler att skicka om utvisningshotade irakier
PLEASE SEND APPEALS BEFORE 31 JANUARY 2011 TO:
Minister for Migration & Asylum Policy
Tobias Billström
Ministry of Justice
Rosenbad 4
103 33 Stockholm
Sweden
Fax: +46 8 20 27 34
Email: [email protected]
Director-General
Swedish Migration Board
Dan Eliasson
601 70 Norrköping
Sweden
Fax: +46 11 10 81 55
Email:[email protected]
Salutation: Dear Mr Eliasson
101214
Dear Sirs,
I am writing to you concerning events about to happen on the 15th of December in Sweden. After a short break the Swedish Migration Board has decided to start mass deporting refugees back to Iraq. Iraq is currently not a very safe place and you (The UN Refugee Agency) have recommended countries not to deport people by force to Iraqi cities Baghdad, Mosul and Kirkuk.
Ever worse is that refugees have appealed to the European Court of Human Rights for inhibition and risk being deported while waiting for their appeal to be dealt with. The Swedish network "Ingen människa är illegal" (no human is illeagal) demand in a press release together with Asylgruppen Lund (Asylum group Lund) and Irakiska Asylkommittén (Iraqi Asylkum Committee) that all deportations to Iraq are stopped until the European Court of Human Rights has finished investigating how safe Iraq is.
The press release also tells that among the people being deported there is an Iraqi man leaving behind his girlfriend who is a Swedish citizen, with a five month old son, and Iraqi man leaving behind his wife, also a Swedish citizen, eight months pregnant and also another Iraqi man leaving behind his pregnant wife who has a permanent residence permit in Sweden.
After terrorist group Islamic State of Iraq earlier making a statement saying "All Christian centres, organisations and institutions, leaders and followers, are legitimate targets for the mujahedeen (holy warriors) wherever they can reach them," and attacking a church in Baghdad taking more than 100 people hostage, ending with 58 people dead, Iraq is not safe in any way for Christians to return to. Still they are being deported! The Swedish newspaper Dagen reports that there will be Christians among the people being deported on the 15th.
Please! If there is anything can do, please help!! Please put pressure on the Swedish Migration Board and the Minister for Migration, Tobias Billström, but also on other European countries deporting (especially Christians and people being persecuted) people back to Iraq! Please, if you know what to do, please help! Time is running out!!
Please pass this on to the right person who knows what to do!
Sincerely,
101210
101207
101127
101126
Vad är väl en bal på kyrkan...
24 nov
18 nov
Utsikten från mitt sovrumsfönster: en äkta brittisk tegelvägg!
Utsikten från vårt köksfönster (genom en springa i gardinen!).
En spårad kille som drog eldslukning på ett bonfire party (typ majbrasa fast på hösten!) jag var på.
Bonfirepartyts värd med fyra av sina gäster, från vänster: Lizi, Hannah, Ollie, Alice och undertecknad!
Dagens låt är: Flyleaf – This Close, har gått varm ett tag - bra och intressant text! Funkar dock inte i Sverige... Kolla upp på Youtube!
7 nov
Wops.
Efter lite mer än tre månader i landet har jag lämnats med ett bestående intryck. Britter är konstiga. För att vara ett såpass internationellt viktigt land blir man förvånad över den så pass gammalmodiga livsstilen de har fastnat i. Som svensk blir man ibland (ofta) förvånad över hur pass konservativa man är i England. Till exempel så förstår de sig inte på oss vettiga som inte förstår oss på:
Heltäckningsmatta. Seriöst. Det är inte alls feta brandrisken, den blir inte alls smutsig, äcklig och missfärgad och rättfärdigar helt klart nästa punkt.
Dåligt isolerade hus. Helt normalt. Det blir ju dålig cirkulation i luften annars och då börjar det lukta äckligt (indirekt förolämpning av oss klokare svenskar som har varma och välisolerade hus?! (som tydligen luktar illa)). För att det är så dragigt så blir det alltså för kallt för att ha vanliga vettiga golv (trä, klinkers, plast - you name it! Normala golv!) så måste man ha heltäckningsmatta för att hålla fötterna varma. Ond cirkel.
Mat. Osthyvel? Vad är det? Ost skär man med kniv. Sylt har man på bröd. Bröd är gjort av skumgummi och smakar ingenting.
Vattenkranar. Ska man ha i par. Varför ska man ha en kran med blandare så att man kan få precis den temp man vill ha? Det är mycket mer hardcore med en kallvattenkran och en varmvattenkran.
Dejting. Jag fattar inte, hur blir folk annars ihop? Killen bjuder på dejt, det är så det funkar. Punkt. Slut. Så har det varit i alla tider, varför ändra på ett sådant framgångsrikt koncept?
.dnalbi agitnakryf etil arab rä iN .rettirb ,re rakslä gaJ .tlas apyn ne dem segaT
7 september
Att bo i England kan vara ganska påfrestande på många sätt. Inte minst fysiskt. Chips, godis, snabbmat, Caramel bars (typ kekschoklad med karamell i), flapjacks, kakor och annat onyttigt är alldeles för billigt och lättillgängligt. Med Sainsburys bokstavligt talat nästan runt hörnet så är det lätt att ett och annat glider ned som inte riktigt är nyttigt för figuren.
Åtgärder är därför oundvikliga för att man ska klara av att bo här i ett år utan att sedan komma tillbaka till Sverige i en form som mer liknar en boll än den form man hade när man flyttade. Med Regent's Park några minuter från lägenheten är en löptur på morgonen det självklara valet för en sund morgonpigg löpartyp! Då jag dock inte riktigt passar in i den kategorin går det bättre att utnyttja gymmet i källaren hos grannen och kollegan All Souls Clubhouse! Som tur är har jag stöd av min lägenhetskamrat Simon så efter att vi bestämt oss för att komma i form har vi redan på några dagar hunnit gymma hela två gånger!!!
Ett ord: träningsvärk. Nämen det känns helt okej, och med ett fullt utrustat gym helt gratis så känner jag mig positiv! Träningscykeln fungerar som substitut för cyklingen hemma så kanske ska det gå på nåt sätt iaf!
Såklart gäller det att skära ned på godsakerna. Det är den svårare delen, en bra prövning av viljestyrkan dock! Med frukt som substitut och färre turer på Sainsburys så! Det dåliga är att vi har fri tillgång till Caramel bars och Penguins (chokladöverdragna chokladkeks) på jobbet...
Som avslut bara en fin (lite av en favorit-) bild jag hittade på vkontakte.ru!
28 augusti
Som utlandsboende svensk drabbas man då och då, mer eller mindre, oftare eller mer sällan av vad som vanligast kallas hemlängtan. Vi svenskar har dock en stor fördel som varken fransmän, tyskar eller ungrare har. Vi har en plats att gå, när längtan efter lingonsylt, kekschoklad och köttbullar överväldigar oss. IKEA.
Som tur var har jag inte bara nära till IKEA utan jag råkar också ha blivit utrustad med arbetskamrater som gillar IKEA så vi bestämde oss för att ta en tur ut dit! Efter en relativt kort resa med både tunnelbana och Londonbuss (första gången för mig!) så var vi framme vid IKEA - de utlandsboede svenskarnas vallfärdningsplats.
Det var ovant att se alla priser i pund och att gå omkring där med britter, men det var ändå IKEA med svenska böcker i bokhyllorna! Och visst kändes det som Sverige! Passade till och med på att äta sommarens räkmacka - visserligen inte lika stor och somrig som i Stackgrönnan, men ändå nödvändig! Och en delicatoboll blev det visst också!
Såklart blev det några inköp också: en burk lingonsylt, massor med godisremmar (80p per paket!!), ett litet staffli av metall (som numera håller upp ett vykort föreställande altartavlan i den katolska kyrkan i Lido di Jesolo) och två tesilar (tea infusers).
Var det många svenskar där då? Jag hörde faktiskt inte mitt modersmål talas av någon annan än mig själv, men jag är tämligen säker på att alla de som köpte typ ett ton kräftor (och gjorde kön jätteseg) åtminstone måste ha en stark koppling till Sverige, eller vara därifrån. Skulle tro att många av de som var där förmodligen var gifta med engelsmän och därför inte pratade svenska!
Dock fick jag användning av mina svenskakunskaper då jag fick översätta namn på IKEA-sakerna från svenska till engelska för mina kamrater. Populäraste namnet var nog kudden "gosa" som Alice blev förtjust i, och lade till bland de övriga svenska orden jag försöker lära henne (brännäschlorrr).
20 augusti
Språkarerik har äntligen hittat sin överman när det gäller språk. Det tycks nämligen finnas en punkt då man kan bli trött av språk - eller att språken gör en trött. När jag var på den spanska gudstjänsten, så hade jag samma dag såklart pratat engelska, men också skrivit mejl på ryska, och såklart också använt modersmålet svenska. På kvällen var jag sjukt trött av alla språk, vilket resulterade i att min engelska dekaderade.
Likadant är det när jag försöker prata engelska när jag är trött och inte har värmt upp. Detta resulterar oftast i att jag mest försöker hänga med i de andras konversationer medan jag bidar min tid för att prata - i alla fall om det är på morgonen. Är det efter jobbet och jag är trött så kan det till och med vara svårt bara att hänga med i vad de säger, vilket ibland resulterar i att jag nästan kopplar bort helt. Dock går det bättre för varje dag, så jag har goda förhoppningar om att jag kommer utveckla min engelska under det kommande året!;)
Andra kul nyheter är att jag idag fick mina första brev till min adress, hela tre stycken! Det dåliga var att ett av dem var till någon som i efternamn heter Engberk.
9 augusti
Så.
Nytt jobb.
Nytt boende.
Nytt land.
Nytt språk.
Nya bekanta.
Nya erfarenheter.
Nytt, nytt, nytt.
Så.
Ny blogg.
Sedan jag lämnade Sverige för snart två veckor sedan så har jag faktiskt hunnit med rätt mycket! Efter att snabbt ha dumpat mina väskor i London drog jag, mor och far norrut till staden Norwich. En riktigt mysig stad - av vissa kallad "Englands största by", vilket kanske får er att förstå vad för slags stad det är. Där hann vi med ganska mycket, bland annat att gå till en anglo-katolsk kyrka, dvs en reformerad kyrka som har mer likheter med katolska kyrkan än vår svenska kyrka. Kul att se något annat, även om det kändes rätt ovant att avsluta gudstjänsten med någon slags variant av Ave Maria.
Efter lite mindre än en vecka for vi tillbaka till London för att flytta in i lägenheten som jag ska bo i medan jag är anställd av All Souls församling som det som nu mera kallas Church Assistant. Dagarna innan mamma och pappa fort tillbaka till Sverige gick i stort sett ut på att fixa grejer som behövdes till lägenheten, typ täcke och kudde och tandkräm och sånt!
Till en början så kändes det rätt vemodigt och ensamt att bo helt ensam i en sån stor stad, jag menar man känner sig rätt liten! Men det hela började kännas bättre när jag träffade Simon, min flatmate, som innan han flyttade in kom hit och dumpade lite grejer, åt lunch med mig och hjälpte mig och min chef Dave att sätta ihop IKEA-möbler. "The kiwi way" (Dave är från Nya Zeeland) - dvs med lim. De håller tydligen längre så...
Så ensamheten gav efter då jag började få folk att hänga med. En kväll blev jag bjuden på middag av min andra chef Dominique och Elizabeth, som under året har jobbat med det jag ska jobba med under det kommande året. Joinade av Maggy, som har samma jobb som Elizabeth, blev det en jättekul kväll, och vi blev klara kring halv två. Kul var att upptäcka att Maggy, som kommer från tyskland, är halvryska så vi utbytte några avancerade fraser på ryska, typ. "de andra förstår inte vad vi säger" och "vill du ha socker"!
Dagen efter drog jag och Maggy Abbey Road, på fyrtioårsjubileet av fotoshooten till omslaget av albumet med samma namn. Efter det gick vi till Queen Mary's Garden i Regents Park, en sjukt stor rosenträdgård. Supernajs! Så när vi kom tillbaka några timmar senare var jag rätt mör i benen, efter vad som blev en sjukt lång promenad.
På kvällen träffade vi ännu en från teamet av Church Assistants, Lizzie, som just flyttat in några trappor upp i samma hus. Simon, som flyttat in samma dag, och jag lagade våran första gemensamma måltid och bjöd Lizzie på fantastiskt god pasta med tomatsås med bönor! ;)
Idag fick vi göra vårt första skift som Church Assistants. Jag, som tillsammans med Melanie och Hannah, tillhörde den lyckliga skara som började 07.15 på morgonen, lyckades såklart försova mig och vaknade med bara 20 minuter att göra mig i ordning och ta mig iväg till kyrkan... Dagens arbetsinsats gick i stort sett ut på att följa efter Elizabeth och lära sig vad som måste göras på söndagarna, först innan mässan på morgonen, och sen runt de två andra gudstjänsterna senare på förmiddagen. Vi fick utföra det eminenta arbetet att dela ut agendor till alla som kom dit, så sjukt mycket folk! Riktigt kul! :)
Klockan fem hade jag bestämt med Hannah att ses vid församligens andra kyrka, St Paul's, för att gå på den spanska kyrkan i Londons gudstjänst. Hannah, är uppväxt i Paraguay och pratar flytande spanska, och jag har ju läst spanska några år i skolan. Eftersom att jag mest pratat ryska de senaste veckorna, och i stort sett ingen spanska de senaste månaderna, så kändest det kul att fara på nåt sånt där! Gudstjänsten var kring en timme och fyrtio minuter lång, så det blev rätt tungt på slutet när man inte hänger med allt för väl i predikan på spanska, men det var en rolig erfarenhet! Jag och Hannah blev dessutom inbjudna till deras ungdomsaktivitet, så jag är peppen på att dra lite spanska nån fler gång! För att fräscha upp språket lite, och efter gudstjänsten och efter att ha pratat lite grand med några så kändes det faktiskt som att jag kom ihåg mer och mer ord som gömt sig nånstans långt bak i huvudet. Fick in ett litet konjunktiv imperfekt, Maria skulle vara stolt över mig! ;)
Så, det var en kort, nja, resumé av vad jag har haft för mig hittills, och jag ska försöka hålla mig aktiv och skriva då och då! Det blev kanske lite styltigt språk idag, men det var så det kom ut när jag skulle skriva det, så: lev mere! Seeyaa, yo.